Kåseri publicerat i tidningen Eskilstuna Puls april 1987

Många människor som har bil betraktar ofta den som ett levande väsen, ger den namn, pratar med den och sköter om den. Många männsikor klagar ofta på mig att jag inte verkar sköta om min bil, att jag aldrig tvättar den och allt man ska göra för att vara en god bilägare.

Men min bil startar alltid hur bra som helst och och förflyttar mig snabbt mellan olika platser utan något som helst krångel.

Jodå, även jag tror att bilar är levande väsen - även om jag använder min tro på ett annorlunda sätt än de flesta. Alla min bilar har fungerat bra - utan att jag skött dem efter konstens alla regler och utan att de varit ny och fina när jag köpt dem. Snarare tvärtom.

Men visst känner man massor med folk som har problem med sina bilar och lägger ner massor med tid och pengar på att ställa problemen tillrätta. Även om det nu inte finns några problem så slänger många ut pengar samt sliter varje ledig stund med sitt bilskrälle för att få den att se ännu mer blank och fundera ännu bättre. Dessutom brukar de, i synnerhet kvinnor, prata snällt med sina plåthögar.

Men gemensamt för dessa bilvänner är att nästan alla har ofta återkommande problem med sina glänsande skyddslingar medan jag aldrig har några motsättningar med min fyrhjuliga plåtlåda.

En av mina vänner bytte tändstift på min bil i förra veckan och blev helt förskräckt när han såg att dessa i stort sett var helt slutkörad. " De var brända som f-n. Nu måste jag kolla om det finns fler fel på bilen " sa han.

" Ähh "sa jag, "det är väl inte så konstigt att de ser ut så, de har ju gått i tvåtusen mil",

"Dåre", sa han

" Inte alls " sa jag och förklarade sedan min uppfattning om hur bilar ska skötas.

Till saken hör att samma kompis köpte min förra bil som jag kört i sjutusen mil utan problem. Dessutom så tvättade  jag den endast två gånger på fyra år.

Min kompis fick köpa den billigt, men med vetskapen att den sett sina bästa dagar efter 14000 mil. (Det var en Alfa-Romeo av den billiga sorten, vilka inte alltid lever så länge )

" Den här bilen kommer att bli så glad över att få en ägare som bryr sig om den , tvättar den och skruvar lite på den " sa han.

"När du börjar dalta med bilen så kommer den att falla i bitar " sa jag

" Dåre " sa han åter igen.

Mycket riktigt. Inom ett halvår hade bilen fallit ihop totalt och var färdig för skroten.

" Du skulle bara ha tutat och kört " sa jag av gammal erfarenhet varpå jag fick höra något om sinnesförvirring igen....

Jag förklarade då åter igen att även jag ser mina bilar som levande väsen. Men att jag INTE daltar och smeker på den som om det vore en häst, marsvin eller hund - Nej tvärtom så behandlar jag den som en militär eller lärare förr i tiden behandlade beväringar eller elever. Bilen får helt enkelt lära sig VETA HUT !

Om bilen är lite gnällig på något sätt och mot all förmodan inte vill starta så skriker jag och sparkar lite på den så går den strax bra igen. VET HUT BILJÄVEL brukar fungera bra som trollformel.

Jag sympatiserar inte med att köra idiotdisciplin när det gäller människor och jg skulle aldrig ta till något sådant fånigt yttryck om jag skulle behöva tillrättavisa någon. Men till bilar skriker jag det gärna - eftersom de nästan alltid fungerar bättre då.

Nu tror jag även en stor del av hemligheten ligger i att jag härdar mina bilar lite på militäriskt vis. Det är som sagt inte något daltande även om nu bilen får vad den kräver i form av en oljeskvätt, lite vatten och bensin. Se får den inte så mycket mer, förutom lite gap och skrik.

Bilen lär sig då att det inte är någon idé att klaga i onödan.

För det är just det som bilar med omtänksamma bilägare vet - är det något litet fel så är det bara att protestera lite så kommer någon och kliar lite under karossen med en skruvmejsel.

Men eftersom min bil lärt sig VETA HUT, så klagar den aldrig. Den vågar helt enkelt inte.

Jag har även berättat skräckhistorier för bilskrället om NÖDSLAKT och BILSKROTAR dit jag lovat att skicka den snarast när den börjar krångla.

Så sluta skruva på din bil, sluta med en massa onödig service och tvätt. Lär den VETA HUT istället.

Hans R Lindell - 97

Illustration: Tommy Pettersson

lindell@rockfile.se

ÅTER TILL ARKIV : HÄR