Kåseri publicerat i tidningen Smejournalen,Eskilstuna i maj 2005
Las Vegas
I slutet på sjuttiotalet fanns det troligen bara en koppling mellan Eskilstuna och Las Vegas.
Det var jag själv.
Martin Stenmarck var vid tidpunkten ungefär fem år och hade troligen inte tagit orden Las Vegas i sin mun när han busade runt bland alla sina syskon och kompisar i Örebro.
Elvis Presley hade för länge sen lämnat Las Vegas och året innan även livet på jorden.
En svensk koppling förutom jag själv var Ann – Margret som uppträdde med sin galashow på Caesars Palace
Jag reste till Las Vegas under hösten 1978 för att gå på några kurser.
Det var creative writing, theater, photo, journalism, och english. Någon musik valde jag inte eftersom det som erbjöds var mer traditionella orkestrar och marschorkestrar där jag dels inte platsade i och dels inte hade något stort intresse för. Några replokaler med rockband fanns inte.
Min gode vän Thomas Hammenbäck hade varit i Kalifornien några år tidigare och skapat kontakter vilka jag nu fick nytta av. Att nätverket sedan hittade en värdfamilj till mig i Las Vegas var lite förvånande för mig, men spännande.
De flesta omkring mig reagerade då som nu att de tyckte det var konstigt att åka till Las Vegas och studera.
Vad jag fann var självklart en stad oerhört olik Eskilstuna.
Oerhört olikt allt annat jag upplevt eftersom jag tyckte att jag var berest till storstäder och medelhavsländer i Europa.
En stad där den främsta näringen är förknippad med olika former av upplevelseindustri som spel, turism och showbusiness som utannoneras med gigantiska neonskyltar. Verkligt gigantiska 40 meter höga skyltar som syntes långt innan vi gick in för landning på McCarran International Airport.
Men det finns också en ”stad bredvid” de stora turistområdena The Strip och Downtown där vanliga människor lever, arbetar och studerar.
Det finns ett universitet i Las Vegas , UNLV, och det finns mängder med vanligt näringsliv, även om det som staden är mest känd för dominerar och ger stora mängder arbetstillfällen.
När jag var där 1978 var folkmängden 300 000 personer och nu närmar man sig två miljoner invånare. Det påstås att Las Vegas är den mest expansiva staden i USA och att staten Nevada har den lägsta skatten av de femtio staterna.
Las Vegas firar 100 års jubileum den 15 maj i år med stora festligheter.
År 1905 anlades ett par kvarter i det som nu är kärnan i downtown mellan Stewart Avenue, Mainstreet, Garces och Las Vegas Boulevard. Den lilla staden kallades då Clarks Las Vegas Townsite. Las Vegas betyder kort och gått ” ängarna ”.
1931 när staden hade omkring femtusen invånare blev spel lagligt och genast öppnade sex stycken små casinon.
Andra lagar om såväl giftermål ,skilsmässor samt laglig prostitution bidrog till att folk drogs till denna håla i öknen.
Jag spelade aldrig på något kasino när jag var där. Den strikta åldersgränsen 21 år gjorde även att jag åter igen blev omyndig. Jag som nyss hade fyllt 18 år och levde ett fritt liv i Sverige där jag kunde gå på krogen, hade körkort och såg mig som vuxen togs ner på jorden rejält.
När man var så ung hade man även utegångsförbund efter 11 på kvällen.
Men jag var ute en hel del ändå med folk i min egen ålder, även om det fick ske under tidig kväll. Vi åkte ofta till restauranter där vi frossade i för oss i Sverige okända saker som Tex-Mex , Kinamat och Amerikansk Pizza. Första gången på Pizza Hut beställde jag en large pizza själv. Mina kompisar skrattade nästan ihjäl sig, men sa inget innan jag fick in pizzan som var avsedd för sex personer. Man lär så länge man lever. Upptäckte också att det fanns gudomligt ljuvliga grillrätter samt underbara sallader. Inget utbud av denna mat fanns i Sverige i slutet på sjuttiotalet. Tro det eller ej.
Detta med att åka ut på något enkelt ställe och äta var ofta det nöje vi ynglingar hade. Det erbjöds dagligen fantastiska konserter i stan, men bara någon enstaka per månad erbjöds oss som inte kom in på kasinon. Jag såg en konsert med Tower of Power en kväll i oktober och någon slags promotionkonsert med Barry Manilow vid lunchtid under en helg i november.
Mitt sociala liv i Eskilstuna och Stockholm kändes tyvärr väldigt avlägset mitt i neonljusen.
Paradoxalt nog hade jag det tråkigt i denna nöjesmetropol och längtade till mitt normala umgänge i Sverige. Jag längtade efter en helt vanlig punkkonsert eller en festival med några progg eller jazzband. Rödvin och en helt vanlig biff med lök på restaurant Hamlet på Nybrogatan i Eskilstuna .En öl bland popsnören och proggare på puben Old Bowler. Hälsa på mina goda vänner i Stockholm och gå på Stampen eller hänga runt på alla ställen på söder.
Mitt bland alla hyggliga amerikaner i den speciella staden Las Vegas i USA som jag längtat länge att få resa till, sökte jag upp vad jag kunde med svensk anknytning. Men hittade inget förutom filmer av Ingemar Bergman och hans TV-serie Scener ur ett äktenskap. Detta gjorde mig mycket intresserad av av hela hans produktion. Familjen där jag bodde fick bara bekräftat att vi svenskar är lite underliga när jag tittade på tungsinta filmer vid alla möjliga tider på dygnet.
Den sista kvällen jag var i Las Vegas bjöd mina bekanta mig på middag på Hotel Stardust.
På vägen dit tittade jag in på några kasinon intill men blev stoppad på de flesta på grund av min ålder. På New Frontier Hotel & Casino kom jag in och tittade runt men vågade inte spela.
Tjugosju år senare år det dock ännu en länk till Eskilstuna som besöker samma kasino och verkligen vågade spela. Harri Mänty slängde under inspelningen av videon till Kentlåten Palace & Main upp 16500 dollar – och vann !
HASSE LINDELL
Åter till kåserisamlingen