Kåseri publicerat i tidningen Smejournalen,Eskilstuna i augusti 2002
Räddad från fanatismen
I Gävle ska man gilla ishockey, i Katrineholm bandy och i Norrköping både basket och fotboll.. I Mecca ska man tillbe Muhammed och i Vatikanden gud. I Eskilstuna ska man gilla handboll...
Åter igen anspelar jag på detta tema att folk frågar mig om jag känner folk eller gillar en viss sorts musik - eller som i detta fall - en viss idrott eftersom det är vad folk ute i landet känner till om Eskilstuna.
" Jaså, du är från
Eskilstuna. Då gillar du väl handboll ? "
Mitt svar som är - nej - förbryllar alltid.
Om någon sedan fortsätter att prata om handboll och frågar vidare hur detta nej kan vara möjligt så kan det hända att jag förklarar mer utförligt.
Troligen blev jag rejält avskräckt
för detta med handboll för länge sen när
jag gick i högstadiet. Redan då började ett antal
värstingar i mina kvarter och på min skola
träna handboll. Några som inte ens var värstingar
utan snarare ungdomsbrottslingar blev
vad man numera skulle kunna kalla för huliganer. Handbollshuliganer.
Gatans regel var : Gilla handboll, eller dö !
Troligen visste inte de stackars tränarna på godtemplar idrottsklubben att de dragit till sig ett antal ynglingar som utanför träningen var ledande inom mellanölslangning, mobbning och allmänt eget supande och småkriminalitet. Eller så visste man - och fick stöd från socialen - eller borde fått det.
Om man som jag sa öppet att man inte
gillade handboll och isynnerhet inte kombinationen med hymlandet
godtemplarklubb och att medlemskap i ett handbollslag snarare
främjade alkoholintag vid en låg ålder - då
fick jag under mina tonår stryk.
Tydligen gick inte all fostran fram inom idrotten.....
Som vuxen har jag hamnat i hetsiga diskussioner
och har blivit kallad för alla möjliga
saker. Inte heller vuxna handbollsfantaster verka ha vuxit upp.
Av samtliga mina gymnastiklärare har jag och ett litet antal av mina bollvägrande kamrater blivit föraktfullt behandlade och möjligen fått förklaringen att bollspel är viktigt för den allmänna utvecklingen ( ? )
Mycket har väl det hela handlat om
att jag dels varit dålig på bollsport, dåligt
motiverad att lära mig - om man nu överhuvudtaget kan
lära sig ?, samt att grupptrycket varit stort bland folk
omkring i exempelvis ett ihopsatt lag på skolan att man
ska nå resultat direkt
- annars åkte man ut
Nu bryr jag mig ju inte om att jag aldrig
kom in i något handbollslag i mitt liv.
Jag fann ju min gemenskap inom musikvärlden.
Inom musiken får man spela fel länge - men inom bollsport bör man spela rätt direkt, redan i unga år - annars åker man ut.
Så min glädje är stor att
musiken i Eskilstuna har blivit allt mer uppmärksammad och
att
det numera är ett alternativ till idrotten för unga
människor.
Så var det ju tyvärr inte på sjuttiotalet när
jag var ung.
Min kollega Stefan i Umeå har haft en liknande känsla och satte ett påstående på pränt på ett antal T-shirts som han sålde över hela Sverige.
MUSIKEN RÄDDADE MIG FRÅN IDROTTEN
Hasse Lindell
Tillbaka till kåserier